Jag lovade mig själv med att fortsätta att skriva, men det löftet bröt jag rätt så snabbt. Orken har inte funnits. Det tar så mycket kraft o energi. Bara av att tänka.
Sonen är nu iaf hos en familj som är specialiserade på hans problematik och familjen har de resurser som behövs o får coaching 1 gång i veckan.
Sonen trivs. Han har inte varit där så länge men han verkar ändå känna sig hemma på något sätt. Det är skönt att han kan anpassa sig så pass bra som han gör. Det är nog svårare för mig som mamma att helhjärtat tycka det är bra.
Jo jag tycker det är bra, men man känner sig som misslyckad iaf, fast jag vet att jag inte ska det. Det han behandlas för kunde inte jag hjälpa. Jag vet det, men iaf.
Jag saknar den tiden vi inte fick tillsammans. 3 år under ett barns uppväxt är lång tid och en mycket viktig tid.
Vi har framtiden iaf. Den hade vi nog inte haft om vi inte hade fått hjälp o jag är tacksam för all hjälp vi fått, trots att det smärta i hjärtat.
Det ska gå en månad nu innan vi får träffas för han ska landa i den nya familjen först. Saknar honom så det gör ont ibland, men jag känner ändå mitt i allt att vi är på rätt väg. Vi har kommit ett steg närmare vårt mål.
onsdag 30 juni 2010
lördag 12 juni 2010
Familjehem
Har inte orkat sitta här. Man vill så gärna men orken räcker inte till. Känner att jag är på nergång o har varit det ett tag nu. Man går på tomgång.
Hur som helst så finns det lite positiva svar i livet. Sonen har fått ett familjehems placering. Vi ska dit nästa vecka o ta en kik på det o träffa familjen. Det är 32 mil från oss men det är ändå på rätt håll. Sonen ska sova över en natt där o sen bär det av för flytt.
Detta är en mellanlandning innan han flyttar hem. Hur länge det är tills dess vet ingen men bara att han kommit bort från behandlingshemmet känns som ett steg framåt i utvecklingen. Han får fortsatt behandling på det stället han hamnar på, så det är bara ett stort plus.
Förutom det ska man själv fungera i vardagen. Man har fler barn o ta hand om. Man glömmer att ta hand om sig själv. Man orkar inte helt enkelt. Många tror att livet är bra. De ser smilet i ansiktet på en men ingen ser gråten man har inom sig.
Folk frågar hur det är o man svarar bra. För vad annat kan man svara? Man kan inte säga som det är för ingen skulle förstå. Många skulle döma och komma med egna slutsatser.
Ibland kan jag ställa mig frågan vad livet går ut på egentligen, för det liv man lever idag är mestadels rena helvetet.
När jag ser tillbaka på mitt eget liv så är det helt ofattbart för mig idag att jag ännu finns. Man har kämpat i alla år för sin egen rättighet. Nu får man kämpa för sina barns. Visst. Det ska man göra men inte på det sättet som vi har fått göra. Folk är trångsynta o de ser bara det dom vill se. Varför kan folk inte se längre än så?
Hur som helst så finns det lite positiva svar i livet. Sonen har fått ett familjehems placering. Vi ska dit nästa vecka o ta en kik på det o träffa familjen. Det är 32 mil från oss men det är ändå på rätt håll. Sonen ska sova över en natt där o sen bär det av för flytt.
Detta är en mellanlandning innan han flyttar hem. Hur länge det är tills dess vet ingen men bara att han kommit bort från behandlingshemmet känns som ett steg framåt i utvecklingen. Han får fortsatt behandling på det stället han hamnar på, så det är bara ett stort plus.
Förutom det ska man själv fungera i vardagen. Man har fler barn o ta hand om. Man glömmer att ta hand om sig själv. Man orkar inte helt enkelt. Många tror att livet är bra. De ser smilet i ansiktet på en men ingen ser gråten man har inom sig.
Folk frågar hur det är o man svarar bra. För vad annat kan man svara? Man kan inte säga som det är för ingen skulle förstå. Många skulle döma och komma med egna slutsatser.
Ibland kan jag ställa mig frågan vad livet går ut på egentligen, för det liv man lever idag är mestadels rena helvetet.
När jag ser tillbaka på mitt eget liv så är det helt ofattbart för mig idag att jag ännu finns. Man har kämpat i alla år för sin egen rättighet. Nu får man kämpa för sina barns. Visst. Det ska man göra men inte på det sättet som vi har fått göra. Folk är trångsynta o de ser bara det dom vill se. Varför kan folk inte se längre än så?
lördag 5 juni 2010
Trött och sliten
Har inte orkat skriva något. Allt går upp o ner. När man hör något positivt så ska negativa saker hända direkt. Nu är det positivt igen iaf. De tror ha hittat en familj bara 32 mil härifrån. Har vi tur så slipper vi Norrland.
Jag försöker hålla mig uppe på vattenytan. Men det är inte lätt när man har en stor son hemma som kräver mycket uppmärksamhet. Vi ger honom det men inget räcker. Iaf så känns det så.
Han får mycket. Det jag inte har försöker jag fixa. När man inte kan så får man dåligt samvete o man får höra att han aldrig får något.
Jag är trött. I morgon ska han till sin kontaktfamilj, men jag funderar på att skicka dit honom redan idag som det först var planerat. Han har inte varit snäll. Han ska i väg på fotbollsträning i morgon o det kostar pengar. Pengar som jag ger honom, men funderar starkt på att låta han missa det o åka till kontaktfamiljen idag i stället. Hans beteende måste få någon sorts av en konsekvens.
Nu ska jag ut i det fina vädret iaf o bara njuta av solen.
Jag försöker hålla mig uppe på vattenytan. Men det är inte lätt när man har en stor son hemma som kräver mycket uppmärksamhet. Vi ger honom det men inget räcker. Iaf så känns det så.
Han får mycket. Det jag inte har försöker jag fixa. När man inte kan så får man dåligt samvete o man får höra att han aldrig får något.
Jag är trött. I morgon ska han till sin kontaktfamilj, men jag funderar på att skicka dit honom redan idag som det först var planerat. Han har inte varit snäll. Han ska i väg på fotbollsträning i morgon o det kostar pengar. Pengar som jag ger honom, men funderar starkt på att låta han missa det o åka till kontaktfamiljen idag i stället. Hans beteende måste få någon sorts av en konsekvens.
Nu ska jag ut i det fina vädret iaf o bara njuta av solen.
