Jag vill skrika rakt ut. Skrika så de i Kina hade reagerat. Skrika ut all ångest och oro, men det kan jag ju inte göra. Man måste försöka leva ett normalt liv trots att vi faktiskt inte har det.
Ett telefonsamtal idag fick mig att dala ner ännu en liten bit. Jag vet att allt görs för mitt barns bästa men det hjälper inte i all besvikelse alltid.
De familjehem de hade gett som förslag var idag uteslutet. Naturligtvis så hade den bästa platsen redan getts till någon annan. Det andra de hade var inte heller aktuellt. Nu finns det alltså ingen plats. Inte i närheten. De pratar om Norrland. Som är över 100 mil härifrån.
Visst är det bra om de hittar en bra plats som kan hjälpa min son, men över 100 mil bort? Det känns så jävligt.
Jag måste ta mig ut en sväng och skingra lite tankar. Försöka se det positiva i allt detta så man orkar med allt som händer o sker.
Läs även andra bloggares åsikter om familjehem, placering, livet
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Familjehem
Mötet idag kändes bra. Ett familjehem planeras och de är specialiserade på området. Kanske blir det bra iaf?
Jag är fruktansvärt trött. Det tar mycket kraft o energi. Man måste orka med hur mycket som helst. Nu blir det sängen iaf.
Jag är fruktansvärt trött. Det tar mycket kraft o energi. Man måste orka med hur mycket som helst. Nu blir det sängen iaf.
På väg
Var på möte nu i morse o det gick bra. Känns som att vi är på väg till ett nytt steg. Ett steg närmare hemmet, fast jag vet att det är långt kvar dit.
Ett familjehem planeras och förhoppningsvis så har de ett på G. Ligger iofs 30 mil härifrån. Samma mil avstånd som nu fast detta läget är bättre då vi är mer på det hållet än på det andra.
Försökte ringa till sonen i går men han var o fiskade. Skönt för honom att komma ut lite mitt i allt som händer.
Det känns rätt så ok idag iaf.
Ett familjehem planeras och förhoppningsvis så har de ett på G. Ligger iofs 30 mil härifrån. Samma mil avstånd som nu fast detta läget är bättre då vi är mer på det hållet än på det andra.
Försökte ringa till sonen i går men han var o fiskade. Skönt för honom att komma ut lite mitt i allt som händer.
Det känns rätt så ok idag iaf.
tisdag 25 maj 2010
Avslag
I allt detta såg man ett litet ljus i att han hade kommit in på skolan. Han skulle få gå den linje som han ville. Jag dubbelkollade om han hade kommit in o det hade han. Ett besök var inbokat men idag...två dagar innan besöket så ringer dom i säger att han platsade inte in. Hans person så att säga.
Ren jävla bullshit! Han var inkommen. De vill inte ha honom där pga hans problematik. Kan inte vara annat. Varför säger de först ja o sedan nej isf? Nej jag tror inte de vill ha honom. Det är säkrast för dom antagligen. De slipper problemen.
Hur ska det nu bli? Vad ska han nu göra om dagarna? Jag blir knäppare än vad jag redan är!
Ren jävla bullshit! Han var inkommen. De vill inte ha honom där pga hans problematik. Kan inte vara annat. Varför säger de först ja o sedan nej isf? Nej jag tror inte de vill ha honom. Det är säkrast för dom antagligen. De slipper problemen.
Hur ska det nu bli? Vad ska han nu göra om dagarna? Jag blir knäppare än vad jag redan är!
Ångest
Har inte fått någon ro i själen. Går med ständig ångest och oro. Man går o lägger sig på kvällen med oro i magen o vaknar upp med oro i magen. Tankarna går bara till stora sonen. Man är orolig för hur det kommer att bli. Hur hans liv kommer att bli.
Han är 16 år o har lika stor rätt att vara ute i samhället som vilken 16 åring som helst. Men sonen är inte som vilken 16 åring som helst heller. Det är så svårt. Hur man än vänder o vrider på det så står man kvar i ruta ett.
Ska i väg till skolan om några dagar o se hur det ser ut där. Sen ska jag ta med kommunen vilken hjälp o stöd han kan få för han måste ändå leva så normalt liv som möjligt.
Livet är verkligen inte enkelt!
Han är 16 år o har lika stor rätt att vara ute i samhället som vilken 16 åring som helst. Men sonen är inte som vilken 16 åring som helst heller. Det är så svårt. Hur man än vänder o vrider på det så står man kvar i ruta ett.
Ska i väg till skolan om några dagar o se hur det ser ut där. Sen ska jag ta med kommunen vilken hjälp o stöd han kan få för han måste ändå leva så normalt liv som möjligt.
Livet är verkligen inte enkelt!
måndag 24 maj 2010
Platsen uppsagd
Det var ett tag sen jag skrev. Jag har inte orkat skriva något. Det är mycket nu. Min son blir utskriven från behandlingshemmet. Han är inte färdigbehandlad men hemmet vill ha ut honom innan sommarlovet börjar. Kommunen har alltså 30 dagar på sig att hitta något till honom.
Han ligger fortfarande i högriskzonen. Hemmet är oroliga för hur det kommer att bli med vikarierna som kommer till sommaren så det är därför som de vill ha ut honom.
Jag sa att det var dålig stil. Förstår inte hur de bara kan göra så. Har de inga skyldigheter?
Han börjar skolan till hösten och jag hade hoppats på att kommunen skulle ta dessa sommarmånaderna till att få ihop något bra till hösten. Nu får de ta det nu i stället.
Man börjar fundera på hur livet ska te sig för sonen. Han ska bli 17 i år o han är fortfarande i riskzonen för återfall. Nu pratas det om att han kan vara överlägsen då det gäller kvinnor o han drar fördel av det. Låter ofattbart.
Det är svårt att ta till sig allt det för jag ser en oskyldig liten kille framför mig. Det är han på ett sätt för han kan inte styra sig själv.
Det är jobbigt nu men jag ska försöka fortsätta att skriva.
Han ligger fortfarande i högriskzonen. Hemmet är oroliga för hur det kommer att bli med vikarierna som kommer till sommaren så det är därför som de vill ha ut honom.
Jag sa att det var dålig stil. Förstår inte hur de bara kan göra så. Har de inga skyldigheter?
Han börjar skolan till hösten och jag hade hoppats på att kommunen skulle ta dessa sommarmånaderna till att få ihop något bra till hösten. Nu får de ta det nu i stället.
Man börjar fundera på hur livet ska te sig för sonen. Han ska bli 17 i år o han är fortfarande i riskzonen för återfall. Nu pratas det om att han kan vara överlägsen då det gäller kvinnor o han drar fördel av det. Låter ofattbart.
Det är svårt att ta till sig allt det för jag ser en oskyldig liten kille framför mig. Det är han på ett sätt för han kan inte styra sig själv.
Det är jobbigt nu men jag ska försöka fortsätta att skriva.
söndag 9 maj 2010
Trött efter gårdagen
Trött efter gårdagen. Vi hade fest för min sambo som fyllde jämt. Sonen var hemma och det var jätteroligt. Det tar dock mycket energi då man måste hela tiden vara på sin vakt.
Vi åt gott iaf och hade en mycket trevlig dag och kväll.
Har pratat med honom idag i telefonen o han var lite trött. Han kom inte tillbaka tll behandlingshemmet förrän vid 12 på natten.
I morgon ska jag kontakta soc o höra med dom hur de har tänkt sig med umgängena i sommar samt vart sonen ska ta vägen på helgerna när han börjar i internatskolan. Det finns ingen personal på helgerna där o han måste ha tillsyn. Frågan är vart de har tänkt att han ska vara.
Jag tvivlar starkt på att han får komma hem till oss då det finns fler barn i hemmet.
Nu ska jag faktiskt lägga mig. Är dödstrött.
Vi åt gott iaf och hade en mycket trevlig dag och kväll.
Har pratat med honom idag i telefonen o han var lite trött. Han kom inte tillbaka tll behandlingshemmet förrän vid 12 på natten.
I morgon ska jag kontakta soc o höra med dom hur de har tänkt sig med umgängena i sommar samt vart sonen ska ta vägen på helgerna när han börjar i internatskolan. Det finns ingen personal på helgerna där o han måste ha tillsyn. Frågan är vart de har tänkt att han ska vara.
Jag tvivlar starkt på att han får komma hem till oss då det finns fler barn i hemmet.
Nu ska jag faktiskt lägga mig. Är dödstrött.
fredag 7 maj 2010
BRIS för vuxna. Kanon!
Äntligen helg. Min stora son kommer hem över dagen i morgon! Personalen ringde o berättade att han varit lite upp o ner under veckans gång. Inte konstigt tycker jag. Han trodde o önskade säkert att riskbedömningen skulle varit bättre.
Han har visat ett respektlöst beteende för lärarna. Speciellt de kvinnliga. Av säkerhets skäl så går han inte i skolan nu utan han får hem undervisning. Jag har sagt det innan till personalen o jag gjorde det igen. Kanske skulle en utomstående person prata med min son. Ha någon han kan spy galla åt.
Personalen sa att det fanns många på hemmet som han kunde prata med men jag sa att det inte var samma sak. Vilket jag inte tycker. Han vet ju att om han pratar med en personal så rapporterar den vidare till nästa personal.
Ska prata med sonen i morgon tänkte jag om det o höra vad han säger om förslaget. Han kanske rentav inte vill.
Jag tycker det är skönt att prata. Få ur sig lite av det man tänker på. Läste idag på aftonbladet att det finns BRIS för vuxna nu. Det är en toppenidé faktiskt. Inte helt fel. Föräldrastöd kan jag skriva under på att man behöver.
Läs mer i Skånskan.se
Nu ska jag lägga mig. God natt o sov gott.
Läs även andra bloggares åsikter om BRIS,
Han har visat ett respektlöst beteende för lärarna. Speciellt de kvinnliga. Av säkerhets skäl så går han inte i skolan nu utan han får hem undervisning. Jag har sagt det innan till personalen o jag gjorde det igen. Kanske skulle en utomstående person prata med min son. Ha någon han kan spy galla åt.
Personalen sa att det fanns många på hemmet som han kunde prata med men jag sa att det inte var samma sak. Vilket jag inte tycker. Han vet ju att om han pratar med en personal så rapporterar den vidare till nästa personal.
Ska prata med sonen i morgon tänkte jag om det o höra vad han säger om förslaget. Han kanske rentav inte vill.
Jag tycker det är skönt att prata. Få ur sig lite av det man tänker på. Läste idag på aftonbladet att det finns BRIS för vuxna nu. Det är en toppenidé faktiskt. Inte helt fel. Föräldrastöd kan jag skriva under på att man behöver.
Läs mer i Skånskan.se
Nu ska jag lägga mig. God natt o sov gott.
Läs även andra bloggares åsikter om BRIS,
onsdag 5 maj 2010
Samtal med behandlaren
Pratade med sonens "lärare". Han som behandlar honom. Han var orolig naturligtvis efter denna riskbedömningen. Han blev ledsen o besviken. Ja o vem blev inte det. Han som jag trodde att det skulle vara lägre som tex måttlig, men nu stod det som innan, hög risk.
Det innebär att det är under stor uppsikt som våra träffar sker under då jag har barn som är yngre än sonen. För sonens skull o för andra barn som han träffar naturligtvis.
Det är jobbigt. När man träffas så går det så mycket energi till att bara hålla koll på honom. Man kan inte vara överallt eller umgås överallt. Bad är inte att tänka på bara. Inte heller aktiviteter där det ingår kroppskontakt. Lekar mm.
Han har iaf kommit in på skolan så det blir internat skola med personal 24 timmar om dygnet o sedan förmodligen en kontaktperson som är med honom. Han ska fortsättas att behandlas med. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för är det tvångsmässiga tankar han har så blir det svårare.
Det fanns andra saker som blivit bättre så allt var ju inte negativt o skönt var ju det, men tyvärr så blir man ändå nervös o orolig för det andra som var mindre bra. Jag försöker iaf att poängtera det positiva när jag pratar med sonen o för mig själv annars med.
Nu är jag lagom trött så det blir sängen för mig nu.
Läs även andra bloggares åsikter om blottare, risk, riskbedömning,
Det innebär att det är under stor uppsikt som våra träffar sker under då jag har barn som är yngre än sonen. För sonens skull o för andra barn som han träffar naturligtvis.
Det är jobbigt. När man träffas så går det så mycket energi till att bara hålla koll på honom. Man kan inte vara överallt eller umgås överallt. Bad är inte att tänka på bara. Inte heller aktiviteter där det ingår kroppskontakt. Lekar mm.
Han har iaf kommit in på skolan så det blir internat skola med personal 24 timmar om dygnet o sedan förmodligen en kontaktperson som är med honom. Han ska fortsättas att behandlas med. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för är det tvångsmässiga tankar han har så blir det svårare.
Det fanns andra saker som blivit bättre så allt var ju inte negativt o skönt var ju det, men tyvärr så blir man ändå nervös o orolig för det andra som var mindre bra. Jag försöker iaf att poängtera det positiva när jag pratar med sonen o för mig själv annars med.
Nu är jag lagom trött så det blir sängen för mig nu.
Läs även andra bloggares åsikter om blottare, risk, riskbedömning,
tisdag 4 maj 2010
Orken finns inte
Det är så mycket som händer runt en och allt har ett samband sägs det. Ja det är klart att det har. Det är inte bara för dom utan även för oss. Jag anser inte att vi har fått det stöd vi behöver och det har resulterat i att vi har haft för lite ork o energi till annat.
Men det spelar ingen roll. Det är som det är o jag orkar inte mer. Inte idag iaf. Man kämpar o kämpar o ändå står man kvar på samma ställe.
Men det spelar ingen roll. Det är som det är o jag orkar inte mer. Inte idag iaf. Man kämpar o kämpar o ändå står man kvar på samma ställe.
måndag 3 maj 2010
Sexuell avvikelse
Jag har sovit som en stock i natt. Det första man tänker på när man vaknar är livet som finns runt en just nu. Vi har blivit lovade stöd av soc för att orka med vardagen. Det är tungt att ha en son med en sexuell avvikelse och med grav beteendestörning.
Vi skulle få avlastning bla. Vi skulle få någon att prata med. Speciellt någon som kan det här med sonens problematik. Inget av det har hänt än. Sonen har varit där 2 1/2 år men inget av det har alltså hänt än.
Man börjar bli trött på att slå sig fram. Man måste ta reda på rättigheter o slåss för dom. Man har inte det tillräckligt svårt iaf tydligen.
Vi skulle få avlastning bla. Vi skulle få någon att prata med. Speciellt någon som kan det här med sonens problematik. Inget av det har hänt än. Sonen har varit där 2 1/2 år men inget av det har alltså hänt än.
Man börjar bli trött på att slå sig fram. Man måste ta reda på rättigheter o slåss för dom. Man har inte det tillräckligt svårt iaf tydligen.
Internatskola
Det har varit en lång dag. Jag kunde inte följa med på mötet. Det dåliga samvetet gör sig påmind. Jag ville gärna vara där när sonen fick nyheten om riskbedömningen. Visste inte hur besviken han skulle bli.
De från soc ringde mig o frågade om det var något speciellt som jag ville få fram under mötet o det är ju hans skolgång. Han har kommit in på en gymnasielinje. Det är bara det att det är ett internat. Fördelen är att det är med 24 timmars passning av personal. Personalen har däremot inte en utbildningen som krävs för sonens problematik.
Min önskan var att sonen skulle få gå på internatet o sen kanske ha en assistent som är enbart där för honom. Det gick igenom. Sonen ville så gärna gå där o jag är lättad för att det gick. Har inte hunnit prata med honom men soc ringde tillbaka o sa att det gått bra.
Ringde sonen innan men han var ute så han skulle ringa lite senare.
Varit o pratat med min samtals kontak. Det var skönt att ventilera lite. Nu är jag lagom trött. Det är skönt att dagen snart är slut.
De från soc ringde mig o frågade om det var något speciellt som jag ville få fram under mötet o det är ju hans skolgång. Han har kommit in på en gymnasielinje. Det är bara det att det är ett internat. Fördelen är att det är med 24 timmars passning av personal. Personalen har däremot inte en utbildningen som krävs för sonens problematik.
Min önskan var att sonen skulle få gå på internatet o sen kanske ha en assistent som är enbart där för honom. Det gick igenom. Sonen ville så gärna gå där o jag är lättad för att det gick. Har inte hunnit prata med honom men soc ringde tillbaka o sa att det gått bra.
Ringde sonen innan men han var ute så han skulle ringa lite senare.
Varit o pratat med min samtals kontak. Det var skönt att ventilera lite. Nu är jag lagom trött. Det är skönt att dagen snart är slut.
söndag 2 maj 2010
Riskbedömning
I morgon ska riskbedömningen släppas. Jag har redan fått den men jag kan inte följa med på mötet. Sonen är förväntansfull. Han kommer hem på lördag över dagen och han sa i telefonen i går när jag pratade med honom att han skulle sova över hos oss om riskbedömningen visade sig att vara ok.
Han vet inte om att det fortfarande är hög risk. Vilket innebär att det inte blir övernattning. Det blir samma regler som innan. Det är jobbigt. Speciellt för honom då han har sina förväntningar o förhoppningar. Jag höll på att knäckas helt för jag trodde det skulle gå bra.
Livet blev definitivt inte som man hade tänkt sig det.
Sonen ringde idag o han sa att han varit på behandling under hela minsta syskonets uppväxt. Han berättade om en gång då lillebror var reserverad. Det har bara varit den gången men iaf. Jag förstår honom. Det är något som han missat och det är klart att han tycker det är jobbigt.
Man blir förbannad på hela systemet. Allt ska ta en sådan tid.
Han vet inte om att det fortfarande är hög risk. Vilket innebär att det inte blir övernattning. Det blir samma regler som innan. Det är jobbigt. Speciellt för honom då han har sina förväntningar o förhoppningar. Jag höll på att knäckas helt för jag trodde det skulle gå bra.
Livet blev definitivt inte som man hade tänkt sig det.
Sonen ringde idag o han sa att han varit på behandling under hela minsta syskonets uppväxt. Han berättade om en gång då lillebror var reserverad. Det har bara varit den gången men iaf. Jag förstår honom. Det är något som han missat och det är klart att han tycker det är jobbigt.
Man blir förbannad på hela systemet. Allt ska ta en sådan tid.
Sexuell avvikelse
När man hörde ordet parafili för ett år sedan så visste jag knappt vad det var. Sökte man på google om ordet så fick man fram sexuell avvikelse. Man tänkte att det rör sig om människor som är okända för mig. Det är sådant man enbart läser i tidningarna o det handlar alltid om några andra.
Nu sitter jag här o läser om det o inser att jag läser om min egen son. Han är inte i vuxen ålder så han kan inte få diagnosen (än). Han behandlas och har gjort det i snart 1 1/2 år. Innan dess så behandlades han för sin beteendestörning i ett år.
En vistelse som bara skulle vara i 4 månader är nu uppe i 2 1/2 år. Jag har fått veta att sonen min kan hamna under rubriken exhibitionism.
När jag ser de orden, parafili och exhibitionism så ser jag helt andra människor. Inte min egen son. Han är inte den människan. Nu vet jag att han har den läggningen men jag känner oxå till den andra sidan av honom. Den goda killen som bara vill alla andra väl. Han är rädd om andra människor. Hur skulle han kunna vara den killen?
Mitt liv är en lögn. Jag har ingen som jag kan prata med för ingen skulle förstå. Jo de som själva är i samma situation men jag menar människor som jag har runt min mig i min vardag. De frågar hur det är. jo det är bra säger jag. Jag skulle omöjligt kunna säga att jag mår skit för att mitt liv är i ett enda stort kaos.
Skulle jag berätta om hur min vardag egentligen är så döms man innan man har sagt halva meningarna för ingen skulle förstå hur det är att leva i detta vi i familjen lever i. Om de inte själva vet hur det är.
Min son ses redan av en del som en onormal kille som borde låsas in. De ser bara handlingarna och hör rykten. De ser inte helheten i det.
Läs även andra bloggares åsikter om exhibitionism, parafili, sexuella övergrepp, övergrepp, blottare, Sexuell avvikelse
Nu sitter jag här o läser om det o inser att jag läser om min egen son. Han är inte i vuxen ålder så han kan inte få diagnosen (än). Han behandlas och har gjort det i snart 1 1/2 år. Innan dess så behandlades han för sin beteendestörning i ett år.
En vistelse som bara skulle vara i 4 månader är nu uppe i 2 1/2 år. Jag har fått veta att sonen min kan hamna under rubriken exhibitionism.
När jag ser de orden, parafili och exhibitionism så ser jag helt andra människor. Inte min egen son. Han är inte den människan. Nu vet jag att han har den läggningen men jag känner oxå till den andra sidan av honom. Den goda killen som bara vill alla andra väl. Han är rädd om andra människor. Hur skulle han kunna vara den killen?
Mitt liv är en lögn. Jag har ingen som jag kan prata med för ingen skulle förstå. Jo de som själva är i samma situation men jag menar människor som jag har runt min mig i min vardag. De frågar hur det är. jo det är bra säger jag. Jag skulle omöjligt kunna säga att jag mår skit för att mitt liv är i ett enda stort kaos.
Skulle jag berätta om hur min vardag egentligen är så döms man innan man har sagt halva meningarna för ingen skulle förstå hur det är att leva i detta vi i familjen lever i. Om de inte själva vet hur det är.
Min son ses redan av en del som en onormal kille som borde låsas in. De ser bara handlingarna och hör rykten. De ser inte helheten i det.
Läs även andra bloggares åsikter om exhibitionism, parafili, sexuella övergrepp, övergrepp, blottare, Sexuell avvikelse
lördag 1 maj 2010
Mitt liv här o nu
Sitter här o funderade om jag skulle öppna en blogg eller ej. Funderade varför jag skulle göra det. Vad syftet skulle vara.
Ja syftet med bloggen är att jag behöver få ur mig lite av det jag tänker och bär på. Anonymt. För jag är inte ensam i min vardag.
Jag tar en dag i taget. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Ena dagen så klarar man nästan av att flytta berg. Den andra dagen så orkar man knappt gå upp ur sängen.
Ja syftet med bloggen är att jag behöver få ur mig lite av det jag tänker och bär på. Anonymt. För jag är inte ensam i min vardag.
Jag tar en dag i taget. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Ena dagen så klarar man nästan av att flytta berg. Den andra dagen så orkar man knappt gå upp ur sängen.
