Psykopat och sociopat.

Sitter här och är dunderförkyld. Verkligen inte roligt att vara det i sommarvärmen. Vi ska få besök. De ska stanna här en vecka. Egentligen känner jag inte för att ha folk här men samtidigt så kan det vara bra. Det får en att tänka lite mindre på den verklighet man lever i.

Jag fick utredningen i min hand gällande min son häromdagen. Jag orkade inte läsa dom förrän i går. Det står inte så mycket med de två ord som mötte mina ögon säger allt.

Psykopat och Sociopat. Det är skrämmande ord. När jag hör dom orden o när jag läser om det så kan jag inte se min son framför mig. Men det är vad han kan bli om inte behandlingen tar som den ska. Han ska fortsätta att behandlas. Han ska gå i terapi. Både enskilda samtal samt i grupp.

Gruppterapi låter bra tycker jag. Det kan vara bra för sonen att se att han faktiskt inte är ensam i sin situation.

Jag går själv på samtal. Ibland så tycker jag att jag inte behöver det. Undrar varför jag ska gå där. Livet känns lätt att leva. Iaf just då. Sen ibland så känns det så tungt så tungt. Man känner att ingen förstår mig o mina känslor. Och det gör dom ju inte heller. För ingen vet hur jag känner det egentligen.

Pratade med sonen i går o han trivs där han bor nu och det känns skönt. Samtidigt som jag tycker det är kanon att han bor där han bor så saknar jag ändå min pojke. Jag saknar den pojke jag inte fick leva tillsammans med. Han flyttade innan han blev 13 år och idag är 16 1/2. Snart 3 år har han varit i andras händer.

Det är svårt ibland att erkänna att man inte har räckt till för sitt eget barn, men jag kunde inte ge honom det han behövde. Jag kunde inte ge honom tryggheten och det skydd han behövde. Både skydd mot andra och skydd mot sig själv.

Jag vet att det hade ingen kunnat gjort men tankarna finns där iaf. Jag är iaf fullt medveten om att jag gjorde rätt som skickade i väg honom. Ärligt talat så tror jag inte att livet hade sett ut som den gör idag om jag hade blundat för allt som hände.

Det kändes hemskt att anmäla sin egen son men vad skulle man göra? Jag hade inte hjälpt honom om jag hade blundat. Sonen är tacksam för vad jag gjort och han vill ha hjälp. Det känns bra. Då är han mottaglig för hjälp iaf. Sen är det bara om han kan ta emot den hjälpen på rätt sätt och kan leva därefter sen.

Kännetecken på en psykopat

1. Munvig och charmig
2. Ständigt behov av spänning och nya impulser
3. Bristande ansvar för egna handlingar
4. Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt
5. Svekfull och manipulativ
6. Egocentrisk och grandios
7. Saknar helt ånger och skuldkänslor
8. Empatistörning (dålig inlevelseförmåga)
9. Parasiterande livsstil/lever genom andra
10. Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet
11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv
12. Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder)
13. Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering
14. Impulsivitet
15. Flackt känsloliv
16. Frekventa äktenskap och samboförhållanden
17. Ansvarslöst föräldraskap
18. Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)
19. Nya kriminella handlingar under permission
20. Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

.För mig är det en skrämmande läsning.