Ångest

Har inte fått någon ro i själen. Går med ständig ångest och oro. Man går o lägger sig på kvällen med oro i magen o vaknar upp med oro i magen. Tankarna går bara till stora sonen. Man är orolig för hur det kommer att bli. Hur hans liv kommer att bli.

Han är 16 år o har lika stor rätt att vara ute i samhället som vilken 16 åring som helst. Men sonen är inte som vilken 16 åring som helst heller. Det är så svårt. Hur man än vänder o vrider på det så står man kvar i ruta ett.

Ska i väg till skolan om några dagar o se hur det ser ut där. Sen ska jag ta med kommunen vilken hjälp o stöd han kan få för han måste ändå leva så normalt liv som möjligt.

Livet är verkligen inte enkelt!