Internatskola

Det har varit en lång dag. Jag kunde inte följa med på mötet. Det dåliga samvetet gör sig påmind. Jag ville gärna vara där när sonen fick nyheten om riskbedömningen. Visste inte hur besviken han skulle bli.

De från soc ringde mig o frågade om det var något speciellt som jag ville få fram under mötet o det är ju hans skolgång. Han har kommit in på en gymnasielinje. Det är bara det att det är ett internat. Fördelen är att det är med 24 timmars passning av personal. Personalen har däremot inte en utbildningen som krävs för sonens problematik.

Min önskan var att sonen skulle få gå på internatet o sen kanske ha en assistent som är enbart där för honom. Det gick igenom. Sonen ville så gärna gå där o jag är lättad för att det gick. Har inte hunnit prata med honom men soc ringde tillbaka o sa att det gått bra.

Ringde sonen innan men han var ute så han skulle ringa lite senare.

Varit o pratat med min samtals kontak. Det var skönt att ventilera lite. Nu är jag lagom trött. Det är skönt att dagen snart är slut.