Samtal med behandlaren

Pratade med sonens "lärare". Han som behandlar honom. Han var orolig naturligtvis efter denna riskbedömningen. Han blev ledsen o besviken. Ja o vem blev inte det. Han som jag trodde att det skulle vara lägre som tex måttlig, men nu stod det som innan, hög risk.

Det innebär att det är under stor uppsikt som våra träffar sker under då jag har barn som är yngre än sonen. För sonens skull o för andra barn som han träffar naturligtvis.

Det är jobbigt. När man träffas så går det så mycket energi till att bara hålla koll på honom. Man kan inte vara överallt eller umgås överallt. Bad är inte att tänka på bara. Inte heller aktiviteter där det ingår kroppskontakt. Lekar mm.

Han har iaf kommit in på skolan så det blir internat skola med personal 24 timmar om dygnet o sedan förmodligen en kontaktperson som är med honom. Han ska fortsättas att behandlas med. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för är det tvångsmässiga tankar han har så blir det svårare.

Det fanns andra saker som blivit bättre så allt var ju inte negativt o skönt var ju det, men tyvärr så blir man ändå nervös o orolig för det andra som var mindre bra. Jag försöker iaf att poängtera det positiva när jag pratar med sonen o för mig själv annars med.

Nu är jag lagom trött så det blir sängen för mig nu.

Läs även andra bloggares åsikter om blottare, risk, riskbedömning,